Dagens Nyheter och journalisten Kristina Lindquist kritiserar Svenska Dagbladet för att man ger utrymme för vaccinkritik. Hon får godtrogen backup av Lars Truedson i programmet Medierna i Sveriges Radio som ensidigt tar ställning för vaccin utan att granska sakfrågan och inte förmår att skilja på tro och fakta.

Lindquist hävdar; "att alla åsikter har rätt att uttryckas betyder inte att de är lika värda att lyssna på". Hennes uttalande är sorgligt med tanke på hennes position, DNs roll och alla som dött och lidit för att en snedvriden syn på livet har tagit upp båda körfälten.

DN och SR spelar med i ett cyniskt spel med människors liv i potten. Man ger ohejdat utrymme för en rationell världssyn som inte alltid baseras på vetenskap, fakta och saklighet. Grundläggande journalistiska principer om objektivitet och källkritik är som bortblåsta.

Hur är det möjligt att sanningar kan förbli i det dolda när logiken säger oss att det som ligger på bordet framför oss är något alla borde se? Människans psyke spelar media ett spratt. Mentala ramar är starkt kopplade till identitet, till den man är eller upplever sig vara. Att kliva utanför den ramen är en svår mental process. Fakta och vetenskap åsidosätts när något går utanför den givna ramen. Man vill inte se det av hänsyn till den egna bilden av hur världen ser ut. I denna mänskliga svaghet ligger sanningen om varför världen ser ut som den gör.

Gammelmedias världsbild kan liknas vid ett spel. Spelets ramar utgörs av händelser och ämnen som passar in i den världsbild de tror på. Sällan rör man sig utanför. Ett uråldrigt upplägg som också ger spelets regler, för alla oavsett världsbild. Precis samma princip som gav Galileo Galilei ett helvete.

Detta hade varit acceptabelt om det inte var för att man har monopol på den allmänna debatten. Åtminstone fram tills nu. Alternativa kanaler håller på att ändra på reglerna. Och kanske är det här skon klämmer.

Att bryta och flytta ramarna är en svår process eftersom de hålls av människor som domineras av rationella drag med ett starkt behov av att saker och ting håller ihop, har symmetri, följer ett "logiskt" mönster. En paradox då det i detta fall inte alls är logiken som följs utan ett irrationellt och ologiskt tankemönster.

Flera andra psykologiska aspekter spelar också in. Att byta spår när man så länge kört i fel perspektiv är inte lätt. Prestige, förtroende hos kontakter, hur man kommer ses av kollegor som fortfarande håller sig till "reglerna", ja många saker spelar in. Dessutom handlar det om Sverige som är väldigt kollektivt. En regelbrytare har det svårare här än i andra länder.

Det finns ytterligare en dimension. Programmet Medierna produceras av ett externt aktiebolag Tredje Statsmakten Media AB vilket inte förbättrar objektiviteten. De är beroende av uppdrag. Vad skulle hända om de tog ställning för vaccinkritiker?

Om svenska journalister verkligen gjorde det de ska göra i en demokrati hade man rapporterat allt som berör en fråga och låtit svenska folket själva få ta ställning. Om DN och SR hade ett ärligt uppsåt hade man låtit kritiker, forskare och läkare som ger en annan syn på vaccinering fått komma till tals. Man hade låtit alla de föräldrar som ser en koppling mellan sitt barns autism eller sjukdom och vaccin fått säga sin mening.

Sibel Edmonds är ett annat talande exempel som rör sig utanför spelplanen. Hon är en av flera whistleblowers gällande 11 september som inte fått komma till tals. Hon hävdar bl a att bin Ladin arbetade för USA fram till och med 11 september 2001. Något som stöds av franska mediauppgifter.

På vilka grunder dömer DN och annan media ut henne som icke trovärdig när man väljer att inte lyfta fram det hon säger? Vad är det som hindrar att en sida som denna på DN.seockså/eller skulle kunna återge Sibels vittnesmål och en annan bild av 11 september som har så mycket på fötterna, som så här? Inget. Om man inte har ett dolt syfte med att hålla tillbaka på sanningen. DN vet mycket väl att detta är sant. Man vet att man frångår normala principer.

Sibel är bara toppen av ett isberg. Vad med andra oklarheter? I 10 av 10 andra fall skulle man i god journalistiskt anda tagit upp information som visar att den officiella förklaringen saknar vetenskapliga bevis, har stor luckor, många oklarheter och många kritiker.

Ta alla vittnesmål om explosioner i och kring WTC. Om de är sanna – och varför skulle de 100-talet vittnesmålen inte vara det – betyder det att den logiska teorin om att de 3 husen demoleras med sprängämnen är mer rimlig.

Om DN hade ett ärligt uppsåt med sin roll skulle man berätta att 1700 arkitekter och ingenjörer på goda grunder kräver en ny utredning av det tredje tornet WTC 7 då man menar att det demolerades med sprängämnen. Så har inte skett. När man frågar redaktörer om det inte är rimligt att berätta om så många experter och deras krav kan de erkänna att "jo, kanske det". Man medger att det ligger något i min logik, att man gör fel. Men inget händer.

Vi lever farligt när media mörkar sina motiv, när de inte är på folkets sida, inte gör sitt jobb och rapporterar allt kring en fråga, när man struntar i vetenskap och fakta. Det finns ett stort behov att ändra spelreglerna eftersom gammelmedia med all tydlighet inte har rent mjöl i påsen och sitter på ett regelverk som inte stämmer med verkligheten.

Av: Pål Bergström

palbergstrom.com