Så är vi där igen. Gammelmedias robotofierade retorik så fort någonting dyker upp som hotar den överenskomna världsbilden. ”Systemen har rätt, sitt för helvete ner i båten”.

”Grunden är att lansera 11 septemberattackerna som ett insiderjobb, men här ryms alltifrån alternativa rön om Palmemordet till ”sanningar” om att världen i själva verket styrs av rymdödlor. Som i varje foliehattspark värd namnet återfinns dessutom diverse antisemitiska föreställningar om judiska konspirationer.”

Den här gången är det DN:s Kristina Lindquist som i artikeln: "Varför ger Svenska Dagbladet legitimitet åt konspirationsteoretiker?" irriterar sig på att Svenska Dagbladet tar upp Vaken.se:s vaccinationsinformation i artikeln: ”Utbredd rädsla för att vaccinera sig”. I artikeln kan man läsa: ”Rörelsen Vaken har tagit fram ett informationsblad mot vaccineringen som delats ut på gator och i brevlådor.”

Kristina Lindqvist följer exakt det manus som journalister SKA följa när det gäller bemötande av samhällskritisk information som går på djupet. Såsom jag noggrant beskrivit det i boken ”Det enda rätta – Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld” så saknas det faktaunderlag, sanning och ett journalistiskt rättspatos vid sådana här tillfällen. På punkt efter punkt går det att mala ner de senaste årens - ”skräm-folk-till-döds-om-någon-tar-upp-något-som-kan-verka-konspiratoriskt” – till absolut ingenting. Boken är rena giftet och hotar hela etablissemanget trots att den bara far med fakta. Den säljer som smör och mörkas maximalt.

Kristina Lindqvist skriver skitigt, slarvigt och lögnaktigt och enbart i syfte att misskreditera. Och hon gör det utan att själv ha kontrollerat sitt underlag.

SvD väljer att plocka fram Vakens information och möjligtvis ser vi här de första sprickorna i informationsasfalten. Gammelmedia och Stimmets(samhällets gemensamma försvarssystem gentemot ”inkorrekt” information) gigantiska kontrollbehov kan till sist inte råda över allt. De är dömda att misslyckas liksom alla kontrollfreaks är i långa loppet. Vaccinationshistorien med samhällets trygga löften till folket som slutade i rena katastrofen (narkolepsibiverkningarna) är rena härdsmältan för Stimmet och självklart en gigantisk framgång för sanningssökare som under åren envist försökt att ifrågasätta utanför samhällshypnosen.

Informationskriget mellan udda information och den ”korrekta”, som så här långt har försiggått i utkanterna av samhällets accepterade skvaldebatter och Stimmet-märkta information, kommer allt närmare vanliga människor. Detta är rena skräcken för vetenskapsreportrar, ledarskribenter, kulturchefer, redaktörer för våra nyhetsprogram och alla möjliga frilansskribenter och krönikörer som krampaktigt försöker behålla sina karriärspoäng genom att inte ”solka ner sig med konspiratoriskt smuts”. Det upprepar istället robotofierat ryktena och retoriken de lärt dig utantill.

Johan Croneman på DN tillhör möjligtvis de i Stimmet som fortfarande inte läst spelkartongens insida och lärt sig följa Stimmets spelregler. Han tar i artikeln: ”Medierna sätter på sig springsjasens keps under Almedalsveckan” upp forskaren Maria Wendts bok: ”Politik som spektakel: Almedalen, mediemakten och den svenska demokratin.” och hur media, främst TV4 i sin trailer inför almedalsveckan och mediabevakningen, just gör händelsen till en fest för media och politiker. Något jag upprepat skrivit om i flera år och som också tas upp i ”Det enda rätta” och i mina föredrag.

Den alltmer konforma politiken, underhållningshysterin, nyhetssnuttifieringen, kamerövervakningen, DNA-bankerna och ekorrhjulen som snurrar allt snabbare och helt utan invändningar i skvaldebatten är några av många symtom på ett samhälle som är på väg att skena. Skitskraja reportrar som skrämmer människor med terroristhot, med retorik där man blandar ihop massmördare med oliktänkande o.s.v., berättar bara att sprickorna sprider sig.

Som sanningssökare behöver man inga karriärspoäng och man har inga kårandor eller kollegor man måste höra till. Det är en anti-sektisk känsla av frihet som är obeskrivligt underbar.

Lår oss bli fler.

Av: Mats Sederholm

Originaltext: klarsikt.humancreations.se