I en rapport från 1984, vid namn ”World Development Report”, föreslår Världsbanken användandet av ”steriliseringsbussar” och ”interneringsläger” för att underlätta sin steriliseringspolitik i tredje världen. I rapporten nämns även hur hot kan öka trycket på nationer som är långsamma med att genomföra bankens befolkningspolitik, detta omnämns i ordalag av ”drastiska åtgärder, mindre kompatibla med individuella val och frihet.”
Rapporten, som bokstavligen är späckad med förnedrande förslag ägnas helt åt Världsbankens långsiktiga strategier i fråga om befolkningskontroll och den drar sig inte för att föreslå de mest drakoniska metoder för att avfolka planeten:
”Manlig och kvinnlig sterilisering kan göras mer tillgänglig via mobila anläggningar (såsom steriliseringsbussar i Thailand) eller periodiska ”interneringsläger” (t.ex. vasektomi och tubectomy-läger i Indien och IUD ”safari” i Indonesien).”
För att illustrera hur allvarlig Världsbanken är för att uppnå de övergripande strategiska målen för befolkningskontroll, gör rapporten använder direkta hot:
”Befolkningspolitiken har en lång ledtid; annan utvecklingspolitik måste anpassas under tiden. Passivitet idag utestänger alternativen i morgon, både i övergripande utvecklingsstrategi och i framtida befolkningspolitik. Värst av allt kan passivitet idag, innebära att mer drastiska åtgärder, mindre kompatibla med individuellt val och frihet, vara nödvändiga morgon för att bromsa befolkningstillväxten. ”
I förordet till rapporten skriver dåvarande ordförande för Världsbanken och deltagare av 1985 Bilderbergmöte, AW Clausen:
”(…) Även om de direkta kostnaderna för de program som Världsbanken vill införa för att minska befolkningstillväxten inte är stora, behövs det ett större engagemang från det internationella samfundet för att bistå utvecklingsländerna i den stora utmaningen att bromsa befolkningstillväxten.”
”(…) Regeringar kan använda positiva och negativa incitament för att signalera sin politik för familjens storlek”, fortsätter rapporten. ”Genom incitament, kompenserar samhället som helhet de par som är villiga att avstå privata fördelarna med en ytterligare barn, hjälpa till att överbrygga klyftan mellan privata och sociala vinster till hög fertilitet.”
För att ge en adekvat bild av Världsbankens preferens för omfattande regeringskontroll över folket och deras avsikt att blanda sig i människors personliga beslut, kommer följande citat räcka (sidan 107):
”Genom att beskatta och spendera på ett sätt som ger par med särskilda positiva och negativa incitament för att begränsa sin fertilitet, kan regeringens politik påverka på kort sikt. Regeringen kan ge ”belöningar” för kvinnor som väljer att skjuta upp graviditeten, det kan kompensera människor som genomgått sterilisering för förlust av arbete och resekostnader, och det kan ge försäkrings-och ålders-trygghetssystemen för föräldrar som begränsar storleken på deras familjer. Var och en av dessa offentliga policyn fungerar genom signaler som påverkar individ-och familjeomsorg beslut, som när man ska gifta sig, om du vill använda preventivmedel, hur lång tid att skicka barnen till skolan, och förväntad livslängd, och om och hur mycket familjemedlemmar arbete.”
Under rubriken ”positiva och negativa incitament” (sidan 121), föreslår Världsbanken flera fler exempel på statlig inblandning i angelägenheter befria mänskligheten:
”För att komplettera familjeplanering och sociala program som bidrar till att minska fertiliteten, kan regeringarna överväga ekonomiska och andra incitament och hinder som andra sätt att uppmuntra föräldrar att ha färre barn. Incitament kan definieras som betalningar som ges till en individ, par eller grupp för att fördröja eller begränsa barnafödande eller att använda preventivmedel. (…). Hinder är undanhållande av sociala förmåner från dem vars familjens storlek överskrider en önskad norm.”
I rapporten används som exempel Kina för att göra tydliga sådana åtgärder kan vara mycket framgångsrik om regeringarna skulle bara vara villig att genomföra dem:
”Med det möjliga undantaget Kina, har arbetet med att höja den ålder äktenskap med övertalning och påbud inte varit särskilt framgångsrika.”
”I Kina födelsetalen i slutet av 1982 uppskattades till nitton per 1000 personer, en minskning från 40 på 1960-talet. Den nuvarande siffran, som bygger på födelsetal registreringar snarare än på en folkräkning, kan lätt underskattar den faktiska födelsetalen, men det skulle fortfarande vara långt under nuvarande takt i södra Asien, Afrika, och de flesta av Latinamerika ”.
På sidan 124, Världsbanken rapporten ytterligare underverk på den kinesiska regeringens prestationer:
”Kina har den mest omfattande uppsättning incitament och avskräckande, designad (senast) för att främja ett-barns familj. Sedan början av 1970-talet kvinnor som genomgår olika typer av fertilitet-relaterad verksamhet har rätt till betald ledighet: i städerna fjorton dagar för abort, tio dagar för tubarligering, två till tre dagar för insättning eller borttagning av en spiral, och i Vid postnatal sterilisering, sju extra dagar under det normala 56 i betald mammaledighet.”
Göra klart att den allmänna Världsbanken befolkningsminskning strategi måste genomföras på ett land specifikt sätt, enligt rapporten:
”Den specifika politiska dagordningen för varje land beror på dess politiska kultur, på typ av problem det står inför, och vad den har redan åstadkommit.”
Vad har att vara global, enligt Världsbanken, fortsätter urbanisering: människor snyggt inlåst i stora församlingar. I rapporten förklarar:
”Att leva i små städer gör mindre för att minska fertiliteten än vad som bor i större städer. Att många av dessa förändringar tar tid att ha en effekt endast understryker behovet av att påbörja dem nu. Samtidigt, andra åtgärder som kompletterar och hastighet socioekonomiska förändringar kan påskynda en nedgång i fertiliteten.”
Denna rapport är helt i takt med de strategier som beskrivs av FN, Rockefeller Foundation, Ford Foundation, Världshälsoorganisationen och IMF med deras vilja att avbefolka jorden. De förevändningar för minskad fertilitet längre fram i rapporten är ”hållbar utveckling” och ”fattigdomsbekämpning”. Sanningen är, så säger Världsbanken själv, att de vill införa och vidareutveckla ”politiska åtgärder för att öka människors välbefinnande samt (och som ett sätt) för att minska fertiliteten.”
Jurriaan Maessen, infowars.com
February 11, 2012
IMF-rapporten från 1984 som PDF
Tror inte du fattat vad NWO står för. Dom har en agenda och sex miljarder ska minska radikalt. Funkar det inte med sterilisering så använder man kemi, krig eller sjukdomar.
Övergripande handlar detta om en idé att det inte borde finnas mer än en halv miljard människor på jorden. Detta har att göra med möjlighet att direkt kontrollera varje människa. Med dagens befolknings antal är risken stor att människor återfår sitt medvetande och därmed kommer inte makten att kunna styra dem. Makten kommer bli avslöjad i ljuset av MEDVETENHET. Detta är våra makthavare rädda för. De vet att om detta så sker finns det ingen väg tillbaka. Därför är det den viktigaste orsak till befolkningsminskningen. Färre människor är lättare att hålla i slaveri och rädsla.