Bland de många högre fd tjänstemän i USA som nu kraftfullt varnar för ett krig mot Iran, finns Paul Pillar, en fd topptjänsteman vid CIA och fd chef för Mellanösternsektionen i Nationella underrättelserådet. Pillar skrev en artikel den 11 januari, samma dag som den iranske kärnfysikern Mostafa Ahmadi Roshan mördades i Teheran, i tidskriften The National Interest:
– Dödandet av en utländsk individ utomlands i politiskt syfte av antingen en ickestatlig aktör eller av hemliga agenter för en stat, är en internationell terroristhandling.. Åtminstone är det så, den amerikanska lagen definierar det för att det skall publiceras i utrikesdepartementets årliga rapporter om terrorism. Denna form av terrorism är delvis vad som gjorde, att Iran sattes upp på listan av stater som stöder terrorism. Under 1980-talet och in i 1990-talet genomförde Iran otaliga mord på politiskt oppositionella exiliranier, i Europa såväl som i andra länder i Sydvästasien. Iranierna slutade i praktiken med denna mordverksamhet för ett och ett halvt årtionde sen …
– Iran har själv blivit offer för denna form av terroristvåld … Tänk er bara vad reaktionerna skulle vara om något motsvarande hände i USA. Tänk vad svaret skulle vara, om bara en vetenskapsman (om inte fyra eller fem), som var anställd vid något av USA:s nationella laboratorier, hade blivit mördad på samma sätt och utländska aktörer misstänktes….
– Sätt er nu i iraniernas ställe. De har inte enbart mötts av seriemord på deras vetenskapsmän, utan möter det i ett sammanhang fylld av andra tecken på utländsk fientlighet, inklusive ekonomisk krigföring, sabelskrammel och en tävling bland amerikanska politiker om vem som kan göra det giftigaste uttalandet mot Iran.
– Ur det perspektivet, som det beskrivits av bra av Vali Nasr, skulle det knappast vara förvånande om de slår tillbaka samtidigt som de ser ännu större anledning till att utveckla kärnvapen i förhoppningen om att kunna avskräcka den amerikanskledda aggressiviteten.
– Jag vet förstås inte vem som är ansvarig för morden på vetenskapmännen. Jag tror inte att mitt eget land är det, och utrikesminister Clinton har klart förnekat all amerikansk inblandning i någon form av våld inne i Iran. Ändå har USA under de senaste trettio åren sakta rört sig bort från ett strikt förbud mot mord …
– Mina aningar om ansvaret för dödandet av iranska vetenskapsmän liknar Trita Parsis, som säger att mordet troligtvis genomfördes av en regional aktör, som föredrar en militär konfrontation med Iran, framför en kompromiss som tillåter Iran att behålla sina urananrikningsanläggningar, även om de inte bygger en bomb. Problemet för USA är, eftersom man så inställsamt försvarar den regionala aktören ifråga, att man ses som ansvarig för vadhelst den aktören gör och kan förväntas få del i varje därav följande förebråelse eller motattack för vad den aktören gör…
– Det rätta amerikanska svaret på allt detta är att energiskt försöka komma igång med förhandlingar med Iran, med utgångspunkt från det nyligen framförda iranska förslaget till en samtalsrunda med grupp P5+1 [USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina + Tyskland]. Det är det enda vägen ut ur det allt större spiralen av ömsesidigt förstärkta fientligheter, som morden bara är en del av. Och om, som Parsi antyder, det senaste terroattentatet var avsett att åtminstone delvis avbryta sådana samtal, är det desto större anledning att förhandla på allvar…
Källa: larouche.se, Förhandla på allvar med Iran