En sak Bill Gates (Microsofts grundare) inte kan anklagas för är slöhet. Han programmerade vid 14 och grundade Microsoft vi 20 års ålder medan han fortfarande en student vid Harvard. Vid 1995 hade han listats av Forbes som världens rikaste man genom att vara det största aktieägaren i sitt Microsoft, ett företag som hans obevekliga strävan gjorde till ett de facto monopol i operativsystem för persondatorer.

År 2006, när de flesta personer i en sådan situation skulle kunna tänka på att gå i pension till en tyst Stillahavs-ö, beslutade sig Bill Gates för att ägna sin energi åt sin Bill & Melinda-fond - världens största ’transparenta’ privata fond som det sägs, med väldiga $34,6 miljarder donationsmedel och ett rättsligt tvång att spendera $1,5 miljarder per år på välgörenhetsprojekt runtom i världen för att bibehålla dess skattefria välgörenhetsstatus. En gåva från vännen, kollegan och megainvesteraren Warren Buffet år 2006, på runt $30 miljarder värde i aktier i Buffets Berkshire Hathaway placerade Gates-fonden in i ligan där den nästan spenderar beloppet för FN:s årliga budget för Världshälsoorganisationen.

Så när Bill Gates beslutar genom Gates-fonden att investera omkring $30 miljarder av deras surt förvärvade pengar i ett projekt, är det värt att granska.

Inget projekt är mer intressant just nu än ett underligt projekt vid en av världens avlägsnaste platser, Svalbard. Bill Gates investerar miljoner i en sädbank (fröbank) vid Barents hav nära Norra ishavet, omkring 1100 km från Nordpolen. Svalbard är ett ofruktbart stycke sten erövrad av Norge och avträdd år 1925 genom internationellt avtal (se karta).



På denna gudsförgätna ö investerar Bill Gates tiotals miljoner ihop med Rockefeller-fonden, Monsanto Corporation, Syngenta-fonden och Norges regering, med andra, i vad som kallas ’domedagens sädbank’. Officiellt har projektet fått namnet Svalbard Global Seed Vault på den norska ön Spitsbergen som är en del av ögruppen Svalbard.

[Finns lite om detta på Wikipedia (Självklart nämner man inte någonting om Rockefeller eller DuPont som också finansierar: http://sv.wikipedia.org/wiki/Svalbard_Global_Seed_Vault]




Fröbanken byggs inuti ett berg på ön Spitsbergen nära den lilla byn Longyearbyen. Den är nästan klar för ’affärer’ enligt deras publiceringar. Banken kommer ha dubbelstötssäkra dörrar med rörelsesensorer, två luftlås, och väggar på en meter tjock stålförstärkt betong. Den kommer inrymma upp till tre miljoner olika sorters frön från hela världen. ’så att en mångfald grödor kan konserveras för framtiden’, enligt den norska regeringen.

Frön kommer specialemballeras för att utestänga fukt. Det kommer inte finns någon heltidspersonal, men valvets relativa otillgänglighet kommer underlätta övervakning all möjlig mänsklig aktivitet.

Missade vi något här? Pressmeddelandet konstaterade, ’så att en mångfald grödor kan konserveras för framtiden’. Vilken framtid förutspår bankens finansiärer, som skulle hota den globala tillgängligheten av rådande frön som nästan alla redan är välskyddade i designerade fröbanker runtom världen?
Närhelst Bill Gates, Rockefeller-fonden, Monsanto och Syngenta går samman i ett gemensamt projekt är det värt att undersöka lite djupare bakom stenarna på Spitsbergen. När vi gör så finner vi några intressanta saker.

Den främst anmärkningsvärda detaljen är vem som finansierar domedagens frövalv. Här, tillsammans med Norge, finner vi, som sagt, Bill & Melinda Gates-fonden; USA:s jordbruksnäringsgigant DuPont/Pioneer Hi-Bred, en av världens största ägare av patenterade genetiskt modifierade (GMO) plantor och relaterade jordbrukskemikalier. Syngenta-fonden; Rockefeller-fonden, den privata gruppen som skapade ”genrevolutionen” med över $100 miljoner fröpengar sedan 1970-talet; CGIAR, det globala nätverket skapat av Rockefeller-fonden för att stödja dess ideal om genetisk hygien genom agrikulturell förändring.

CGIAR och ‘Projektet’

Som jag detaljerade i boken, Seeds of Destruction, sammanslöt sig, år 1960, Rockefeller-fonden, John D. Rockefeller III:s Agriculture Developement Council och Ford-fonden, för att skapa International Rice Research Institute (IRRI) i Los Baños, Filipinerna. Vid 1971 gick Rockefeller-fondens IRRI, tillsammans med deras Mexikobaserade International Maize & Wheat Improvement Center och två andra Rockefeller- och Ford-fond-skapade internationella forskningscenter, IITA för tropiskt jordbruk, Nigeria, och IRRI för ris, Filipinerna, samman för att forma en global Consulative Group on International Agriculture Research (CGIAR).

CGIAR formades vid en serie privata konferenser anordnade vid Rockefeller-fondens konferenscenter i Bellagio, Italien.
Nyckeldeltagare vid Bellagioföreläsningarna var Rockefeller-fondens George Harrar, For-fondens Forrest Hill, Robert McNamara för Världsbanken och Maurice Strong, Rockefellerfamiljens internationella miljöorganisatör, som, då hon är en förmyndare för Rockefeller-fonden, organiserade FN Earth Summit i Stockholm år 1972. Det var en del av fondens decennium-långa fokus att vända vetenskap till att tjäna eugenik, en gräslig version av rashygien, som har kallats Projektet.

För att säkra maximal genomslagskraft, skissade CGIAR i FN:s Livsmedels- och Jordbruksorganisation, FN:s Utvecklingsprogram och Världsbanken. Därvid, genom en noga planerad makt av dess ursprungliga tillgångar, var Rockefeller-fonden vid början av 1970-talet i position att forma global jordbrukspolitik. Och forma gjorda den.

Finansierat av de generösa Rockefeller- och Fordfondernas studiemedel, såg CGIAR till att ledande vetenskapsmän och agronomer från Tredje världens jordbruksindustri togs till USA för att ’bemästra’ koncepten för modern jordbruksproduktion i avsikt att ta med kunskapen tillbaka till deras hemland. I processen skapade de ett ovärderligt nätverk av inflytande för USA:s jordbruksfrämjande i dessa länder, särskilt främjandet av ’GMO-Genrevolutionen’ i utvecklingsländer, allt i vetenskapens namn och för effektiv, frihandelsjordbruk.

Genetiskt tillverka en Super-ras?

Nu börjar Svalbards fröbank bli intressant. Men det blir bättre. ’Projektet’ som jag refererade till är projektet av Rockefeller-fonden och mäktiga finansiella intressen sedan 1920-talet att använda eugenik, senare omdöpt till genetik (ärftlighetslära), för att rättfärdiga skapandet av en konstgjord Super-ras. Hitler och nazisterna kallade det den ariska super rasen.

Hitlers eugenik finansierades till en stor utsträckning av den samma Rockefeller-fond som idag bygger en domedags-frövalv för att bevara prov av varje frö på vår planet. Detta börjar bli riktigt spännande. Samma Rockefeller-fond skapade pseudovetenskapsdisciplinen för molekylärbiologi i deras obevekliga jakt efter att reducera mänskligt liv ned till den ’preciserade gensekvensen’ som de hoppades därpå skulle kunna modifieras i avsikt att ändra mänskliga drag efter behag.

Hitlers rasforskare, många av vilka tyst togs till USA efter kriget [Projekt Paperclip] för att fullfölja deras biologiska rasforskning, lade mycket av grunddragen för genetisk manipulation av diverse livsformer, mycket av vad som stöttades öppet till sent in i Tredje riket av Rockefeller-fondens generösa medel.

Samma Rockefeller-fond skapade den såkallade Gröna revolutionen, ur en tripp till Mexiko år 1946 av Nelson Rockefeller och f. d. New Deal Secretary of Agriculture och grundare av Pioneer Hi-Bred Seed Company, Henry Wallace .

[Henry Wallace var frimuraren och teosofisten som lade till Illuminatipyramiden på dollarsedeln]

Den Gröna revolutionen påstod sig kunna lösa världssvältproblemet till stor del i Mexiko, Indien, och andra utvalda länder där Rockefeller arbetade. Rockefeller-fondens argonom, Norman Borlaug, vann Nobels Fredspris för sitt arbete, knappast någonting att skryta med när sådana som Henry Kissinger delar samma pris.

I verkligheten, som det flera år senare framkom, var den Gröna revolutionen en briljant Rockefeller-plan att utveckla ett globaliserad jordbruksnäring som de sedan kunde monopolisera precis som de gjort i oljeindustrin som började ett halvt sekel tidigare. Som Henry Kissinger konstaterade på 1970-talet, ”Om du kontrollerar oljan så kontrollerar du landet; om du kontrollerar maten så kontrollerar du populationen.”

Jordbruk och Rockefellers ’gröna revolutionen’ gick hand i hand. De var en del av en omfattande strategi vilket inkluderade Rockefeller-fondens finansiering av forskning för utvecklingen av genetisk manipulation av plantor och djur några få år senare.

John H. Davis hade varit Assistant Agriculture Secretary under President Dwight D. Eisenhower i tidigt 1950-tal. Han lämnade Washington år 1955 och drog sig till Harvard Graduate School of Business, ett ovanligt ställe för en jordbruksexpert i de dagarna. Han hade en klar strategi. År 1956, skrev Davis en artikel i Harvard Business Review i vilken han konstaterade att ”det enda sättet av lösa det såkallade lantbruksproblemet en gång för alla, och undvika besvärliga regeringsprogram, är att progressera från jordbruk till jordbruksnäring.” Han visste exakt vad han hade i tanken, dock hade få någon aning i dessa tider--- en revolution i jordbruksproduktion som skulle koncentrera kontrollen i matkedjan till multinationella företag, bort från den traditionella familjebonden.

Fortsättning följer...

(PS. Jag ska till Lofoten i 9 dagar, utan internet, och efter detta återkommer jag med resten av översättningen.)

Källa:Här