Parsifal skrev:
shermjyl: Med lite medkänsla och kärlek tror jag att man kan hjälpa andra att göra sig fria så att vi tillsammans skapar en bättre värld. Med förakt kommer man ingen vart. Tror jag...
Jag skulle också gärna se lite fler vakna kvinnor! Dom kanske finns men var?

X-Ploshit skrev:
Tack för alla svar, har höjt upp sängen typ 5cm nu och ska höja den lite till sen om några dagar. Har inte märkt av något speciellt än (förutom att jag sov väldigt dåligt första natten) men vi får väl se. Kan inte precis säga att jag tror benhårt på det här, men samtidigt känns det vettigt att sova lite lutande hehe..

The Lorax skrev:
Av Linda Bjuvgård

http://www.klarsikt.humancreations.se ... 04/Kvinnor-var-ar-ni.aspx

Denna krönika riktar jag till er, mina kära medsystrar. Till att börja med: var sjutton är ni? För let´s face it: sanningsrörelsen består till 95 % av män, killar och grabbar. Och det är inte bra av många olika skäl varav det viktigaste och största kanske är att båda könen bär ett ansvar för hur vår värld ser ut. Båda bär ett ansvar för att rätta till de fundamentala fel vi alla lever med och i.

Men det är som sagt fattigt på kvinnor i den här ”sanningsbranschen”. Inte för att alla deltagande killar och män verkligen deltar på allvar. Majoriteten av de killar som hänger på vaken.se eller andra bloggar och sidor som handlar om konspirationer och sanningsrörelsen är inga ”doers” som kommer att förändra världen. De flesta är bara där för att tjattra om den hobby som hela apparaten kring NWO och Illuminati har blivit för många av dem. Ett lagom kittlande tidsfördriv i klass med att klättra i berg eller spela World of Warcraft. Sorgligt men sant.

Var är kvinnorna då? På någon modeblogg kanske eller så hänger de på familjeliv.se och diskuterar det ”lilla livet”. Det är senaste skötväskan och hur man bäst lindrar blöjeksem som gäller. Och det är inget fel på det lilla livet, faktum är att jag tycker det är en smula nedsättande att kalla det för ett litet liv, för det är det inte.

Att ta hand om, vårda och nära allas våra barn är STORT. Det är vackert och förtjänar all heder men det gör inte tillräckligt med skillnad i världen i stort. Detta är ett faktum som bevisas av vår historia. Kvinnor har fostrat man på man som klivit ut i världen och fortsatt upprätthålla den rådande patriarkala (o)ordningen. Kvinnor har likaledes fostrat och fött kvinna på kvinna som trätt ut i ett ständigt varande förtryck av deras innersta kraft.

Det kan hända att det kommer att finnas modebloggar i ett framtida Orwellianskt kontrollsamhälle, men om våra tankar ägs av staten och våra barn fryser ända in i själen, vad är då modet värt? För det är våra barn som kommer att tvingas leva i den skräckvärld som vi i sanningsrörelsen befarar är på intågande. Våra älskade barn - de som vi nu sitter och näthandlar onödiga skitprylar åt bara för att det kittlar så skönt i konsumtionskistan.

Ibland är jag så trött på allt prat om Illuminati och Bilderberggruppen. Namedropping av gubbar i kostym. Och 9/11 som givetvis är jätteviktigt men… det finns så mycket annat viktigt som måste upp på tapeten!

Och många ämnen är vi kvinnor bättre talespersoner för. Vi behöver lyfta ämnen som barnens situation och hur vi tenderar att värdera barn som lite mindre mänskliga än oss vuxna, människors psykiska illamående, våra trossystem och svara på frågan varför så många faktiskt BER OM ett övervakningssamhälle – det som vi inom sanningsrörelsen fruktar så hårt.

Men mest av allt behöver vi börja skapa visioner. Vi måste våga drömma och prata om den utopi vi önskar oss. För förhoppningsvis kommer det en dag när alla elitgrupper och hemliga gubbsällskap är avslöjade och ute ur sina garderober. En dag när alla stora och omvälvande händelser som 9/11, Estoniaolyckan, invasioner av länder och andra obehagliga händelser är klarlagda in i minsta detalj.

När alla måste börja ta sitt ansvar och alla drabbade kan pusta ut. Men när den dagen har kommit och gått – vad händer då? Vad vill vi då, hur ser den värld ut som vi strävar efter?

Jag tror och hoppas att mina medsystrar har ett och annat att säga om det. Medan män gärna fastnar i detaljer om etnicitet, namedropping och frimurarsymbolik så tror jag kvinnor oftare tar ett helhetsgrepp och vill att ALLA ska med till vår sköna nya värld.

Att alla barn är våra barn att ta hand om, oavsett hudfärg, religion och politik. Personligen är jag dödstrött på allt prat om sionismen hit och Israel dit. ALLA ska som sagt med. Sanningsrörelsen bör ägna sig åt mänskligheten i sin helhet och inte gräva ner sig i detaljer som inte leder någon vart. Kärlek är nyckelordet.

Sanningsrörelsen vill finna sanningen om en mängd olika saker och händelser. Det är av högsta vikt att hitta sanningen och att leva i sanningen.

Och förhoppningsvis kommer det en dag när vi kommit dit. Jag efterlyser som sagt visioner. Jag efterlyser helhet. Vi måste våga börja skapa vår Nya Sköna Värld i våra tankar.

Och om vi ska hedra sanningen och sträva efter att leva i den så måste det första steget bli ett krasst konstaterande att denna gamla unkna värld vi lever i, i dagsläget, i stora drag är skapad av män. På samma gång är det just män som brett ut sig i sanningsrörelsen. Män som påstår sig vilja ha en ny värld.

Men de kan inte lyckas med det. De skulle bara bygga upp en värld som i mångt och mycket är väldigt lik den värld vi redan har. Hur skulle de annars göra? Verktygslådan är densamma. Arkitekterna är desamma. Testosteronhalten är densamma och i bakgrunden sitter kvinnorna fortfarande och snackar barnmat på familjeliv.se.

Nej, männen kan inte bygga något Utopia på egen hand, lika lite som vi kvinnor skulle kunna göra det. Vägen till paradiset är tvåfilig.


Det finns också ett mer personligt och tja, egoistiskt skäl till att jag ropar efter er kvinnor. Jag behöver er. Jag vill ha mina medsystrars stöd och förståelse!

Jag är ganska ensam i den här ”branschen”, i synnerhet här i Sverige. Och många är de gånger jag önskat träffa andra kvinnor som intresserar sig för dessa ämnen OCH faktiskt gör något.
Som kvinna blir jag ofta förbisedd som om jag vore osynlig. Men så är det i vår patriarkala värld. Och jag tror att det mesta sker ganska omedvetet och automatiserat. Med andra ord är det nog inte så ofta som män (och ibland kvinnor) nonchalerar/inte ser på grund av pur illvilja. Nej, det bara sker. Hela vårt normsystem och vår historia backar upp och göder ett sådant beteende. På samma sätt som vi alla tenderar att se mammor som bättre föräldrar än pappor…

Männen kommer aldrig titta upp med förvånade hundögon och förskräckt utbrista:” bröder, var är alla våra systrar?!” Anledningen är två: dels den gamla vanliga att de flesta inte frivilligt släpper ifrån sig makt.

Och makt finns det även i den här "branschen". För så länge det finns prestige, status, kändisskap och liknande så finns det också makt. Den andra anledningen är förstås att de flesta män inte ens SER att det råder en akut kvinnobrist i sanningsrörelsen. Att även sanningsrörelsen är en stor herrklubb är för dem helt naturligt och inget som de ens ids reflektera över.

Vi gör alltså båda fel. Männen håller på sin offentliga makt som talesmän för det STORA. Kvinnorna väljer att smita från ansvaret genom att gräva ner sig i det LILLA. Lösningen är förstås att mötas någonstans i mitten.

Samtidigt är det just det sk lilla livet som bidrar till att suga musten ur många kvinnor. Att agera företagsdirektör i hemmet och familjen är ganska slitsamt.

Det innebär att vara den som leder, organiserar och planerar familjens – framförallt barnens – förehavanden. Köpa present till det där kalaset som lillan blivit inbjuden till, dags att gå till frisören, notera när det är utvecklingssamtal nästa gång – och bestämma vem som ska följa med, påminna mannen om besiktningen av bilen, packa gympapåsar, skriva inköpslistor…

Än idag är det många kvinnor som också tar på sig att hålla reda på sin mans släkt. Som när svärmor fyller år och vad man (hon) ska köpa åt henne.

När kvinnan är företagsdirektör för Familjen AB så spelar det ibland mindre roll att hon delar en massa sysslor lika med sin man.

Att han går på barnens utvecklingssamtal lika många gånger som hon, att de tvättar varannan gång eller lagar middag halva veckan var. För det är tankearbetet och ANSVARET som ledarpositionen innebär som suger kraft ur kvinnan. Så det är kanske inte så konstigt att hon inte orkar rädda världen OCKSÅ…

Men det måste gå i alla fall. Jag vet inte exakt hur. Det enda jag vet säkert är att om ni, mina kära medsystrar, inte ni kliver ut i världen och ”gör er grej” så kommer era små gullråttor till barn i sina supervarma åkpåsar och med perfekt tillagad välling i sina flaskor få ett rent helvete i framtiden. Antingen i den Orwellianska skräckvärlden eller i de manliga ”befriarnas” snedvridna värld. En värld inte helt olik den vi lever i nu.

Det är upp till er. Själv har jag gjort mitt val. I handling.

Linda

HuMaHuMHuM skrev:
Citat:

seilon skrev:
suck Novax

Jag lever i nuet. Det där är gammalt seilon du tar upp. Inte för att det är något fel i det, men det blir lite ur sitt sammanhang sett ur denna trådens perspektiv.

Allow me to be me. I shine brighter then anyone and Im darker then anyone.

"I" är dock vemsomhelst. Allt är en enda evig röra när vi ska diskutera.

På tal om alienagenda.. Vadå alien? Vem är alien? ur vilket perspektiv? Vet du vart jag sitter? ;) Vet du vart jag är? När jag inte är här på jorden dvs.

tror inte vi kan komma längre. Om och om igen så drar du upp något om mig eller andra när jag undrar något om dig shermjyl..

Spännande.

När man tror att du är vis och "upplyst" shermjyl så kommer du tillbaks med arrogans, högfärdighet och en attityd som attackerar.

Vi borde bygga, inte förstöra. Men vem är jag att hindra någon ifrån att förstöra sitt kosmos?

- seilon over and out

Ja du vännen - det här var ett av de skönaste inläggen ag läst av dig o då tänker jag mest på det du säger om att du lever i nuet.
Vi utvecklas ju alla hela tiden, och det går fort.
Jag tyckte det var tråkigt att komma in så sent i diskussionen - o du har som vanligt fått massa skit kastat mot dig o dina ibland något skruvade formuleringar. Men det är svåra saker vi disskuterar o därför väldigt svårt att få ut tankarna o känslorna ord.
O alla här har ju en klar bild av hur deras världsbild ser ut.
Rätt o fel världsbild är ju inte ens en terminologi som går att använda sig av om man skall vara noga, men säger så ändå.
Information (inte kunskap) är viktigt - så det är säkert nyttigt för alla att sitt o läsa det som sägs här - för tillsammans kan vi nog få en ganska klar bild om hur allt hänger ihop.

Det jag oedelbart fick lust att skriva var att om man har två äpplen, o får två till så måste det inte betyda att man har 4 äpplen.
Man kan plantera en hel skog med hjälp av deras livskraft.
Alla har oändlig potential - så att säga att 2+2=4 är att begränsa sig själv. Men det är ju inget konstigt med det - sorgligt nog.
Fråga är ju vilket värde man själv vill ge dessa siffror... o det vi lärde oss i skolan var ju att siffror är nöjda med att bara vara siffror, men även i vårat alfabet så har bokstäver en siffra o ofta ett ord kopplat till dem.
Vad vill jag ha sagt?
Det vet jag egentligen inte - men mest det att lite anarki i hjärnkontoret är nog nyttigt.
Det snackades om våra begränsningar som människor - men utan dessa begränsningar skulle vi ju inte göra något alls - inte uppfinna, eller söka svar på frågor.
Våra begränsningar är våran gudagåva.
Våra begränsningar skapar världen.
Men vad är det då allt leder till??

...???

Barong skrev:
Dummaste jag hört isåfall. Om nån kommer hem till mig och NWO:ar sig, då smäller jag honom/henne på käften. Om de fortsätter, går jag hem till dem och smäller deras familj på käften. Sen går jag hem till mig igen och fortsätter titta på TV.

Barong skrev:
Var lite ironisk i förra inlägget, men nu är jag seriös.

Detta relaterar till Jung, eller hur? Skugg-jaget som man projicerar på världen, som till slut blir världen.

Det är själva grunden i min världsbild, kan jag ju säga. Nu måste jag dock fråga dig, shermjyl, detta: Är det inte rätt att informera människor om denna företeelse, detta skugg-jag (jag kallar det inre rädslor) som alla bär på men så få är medvetna om? Jag håller med dig om du tycker att information á la Alex Jones är farlig, allt som spär på aggressivitet och yttre hotbilder är farlig. Dock började min bana inåt i mig själv genom att jag fick reda på att det fanns fler världsbilder än min egen.

Att erkänna sina egna fel och brister, verkligen göra det och inte bara säga det, är nog det svåraste och mest befriande som finns för människor idag, speciellt som så många är sådana oerhörda as att det knappt går att föreställa sig. Jag har gjort ett fåtal saker jag inte är stolt över, och dessa bränner riktigt ordentligt när jag släpat fram dem ur det undermedvetna. Har säkert en del kvar, men jag upplever att jag har bottnat ganska bra i mig själv... Jag kan inte riktigt tänka mig hur det är för riktigt elaka människor. Jag förstår varför krigsveteraner lider och begår självmord. Det är det undermedvetna som knackar på, och för att dölja smärtan följer de vad som helst för att komma undan. Precis som vem som helst.

Allt är så enkelt egentligen. Det enda man behöver göra är att sätta sig ner med sig själv, känna efter vad som gör ont eller är svårt att tänka på, sen dyka in i den känslan och utforska den. Varför känner jag så här? Och bara fokusera på det man kan påverka själv, aldrig skylla ifrån sig. Man tar hand om sig själv först, därefter världen, men då brukar det mesta redan vara löst. Känner väldigt, väldigt få, om ens någon, som gjort denna inre resa.

Långt inlägg. Men jag tror verkligen att detta är pudelns (eller er egen) kärna! Det förklarar nämligen allt. Så som i himmelen (ditt inre) så ock på jorden (den kollektivt och individuellt uppfattade verkligheten)